Något som känns bra just nu är att jag börjar få ett socialt liv här med kompisar. I skolan är det lite svårt att få amerikanska kompisar då alla redan har sina kompiskretsar och inte direkt är intresserade utav utbytesstudenter då vi är 44 st och de alltid har många varje år. Man är inte speciell, som vissa berättar att dom är i skolan som utbytesstudenter. När folk hör att man är utbytesstudent frågar dom "åh, vad coolt, var kommer du ifrån?" och that's it. Såklart ska man ju själv prata och starta en konversation, men det är ofta svårt. Men jag har börjat snacka mer med folk från tennisen och under en del lektioner, vilket är härligt. 

     Eftersom vi är så många utbytisar i skolan är det väldigt lätt att man bara letar upp varandra och umgås med varandra. Alla vi är ju nya och det är den enklaste vägen. Dessutom vet vi att vi har en massa gemensamt och har lätt att prata med varandra. Det är bara att fråga en massa och diskutera om allt som har med utbytesår att göra. Ingen pinsam tystnad liksom. 

     Meeeeen det har bara gått två skolveckor och det är inte mycket. Jag är så glad över att vara här och att jag får träffa en massa roliga nya människor! Som under Grand Canyon-resan som jag ska sätta upp ett inlägg om med. Det var fantastiskt!